Äventyrsledarna

Två dagar i vintergudens tecken...

Kategori: Allmänt

Jag vaknar av en smäll.
 
Luften är isande kall, jag gissar att temperaturen ligger runt minus 20 grader, kanske kallare. Bredvid mig i tältet ligger min tältkompis Anna. Både jag och Anna ser ut som två balsamerade mumier där vi ligger i våra vintersovsäckar som svällt upp så till den grad att vi ser ut som michelingubbar som slagits till marken. Sovsäckarna är vårt enda skydd mot en säker död i form av kroppar som snabbt skulle frysa ända in i ben och märg av den obarmhärtiga kylan ute i denna bistra vildmark.
 
Natt. Iskalla, farliga natt.

Vad var det som lät? Jag inser att någon har tagit sig in i nödstugan vi tältat intill och smällt igen dörren. Kan det vara en stundande olycksövning? Är det någon som är sjuk? Fryser? Att förberda sig för oväntade händelser är något vi övar på ständigt. Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar och mysa i värmen men mitt dåliga samvete gör sig påmint. Som äventyrsledare måste jag ta mitt ansvar. Jag sätter på mig mina kängor, kryper ut ur tältet och tassar med lätta steg vidare till nödstugan. Jag öppnar dörren och vem sitter där om inte - den andra Anna! Med en förhoppning om att hon i alla fall ska få några timmars sömn har hon lagt sig i sin sovsäck inne i stugan. Kylan har bitit sig fast i hennes sovsäck och den har inte pallat trycket med resultatet: noll timmar sömn. Jag dubbelkollar att hon är OK och kan sedan med gott samvete sova vidare inne i min vintersovsäck ute i mitt tält.

Några timmar senare står jag ute i det tundraliknande landskapet och smälter snö. Solen har precis gått upp vid horisonten och så långt mitt öga når ser jag snö, snö och åter snö. Kylan biter i mina kinder. Det är ofattbart vackert. Det sägs att eskimåerna har över hundra ord bara för att beskriva olika sorters snö och när jag blickar ut över denna vy så tvivlar jag inte en sekund på det.
 
Tundra.

Kanske skulle man tro att detta var två inslag från en förberedande tur inför en Nordpolen-expedition? Kanske minnesbilder från en korsning av Grönland? Bra gissningar, men svaret är att det är en helt vanlig dag om man går på Fjäll- och Äventyrsledarprogrammet på Älvdalens Utbildningscentrum.

Under denna måndag och tisdag har vi varit ute på vintertur i Fulufjället. En tur som syftade till att förbereda gruppen för att på ett säkert sätt kunna vistas i vinterterräng. Att färdas i vinterterräng kräver mer planering än att färdas sommartid. Farorna är så många fler; bara det faktum att vi i Sverige kan ha temperaturer i fjällen på nedåt minus 40 grader får de flesta att inse allvaret i situationen. En borttappad handske kan få förödande konsekvenser.
 
Is. Snö. Kyla. Fara. Respekt.

Turen började måndag morgon och den första utmaningen bestod i att vår utbildningsledare Dennis Fransén precis var på G att bli pappa - något som gjorde att han inte kunde följa med. Många av oss är sedan tidigare vana att vistas utomhus vintertid så kändes inte som att det var några problem att klara oss utan honom denna gång. Ansvarsområden i form av turledare, lägeransvariga och transportansvariga var redan utdelade så vår plan kunde snabbt sättas i verket.
 
Förberedelserna pågår.

Med minibussarna fulltankade begav vi oss till startpunkten för denna strapats, Brottbäcksstugan som ligger inne i Fulufjällets nationalpark. Första dagen bestod i att ta oss till Sarnmärkskojan som ligger uppe på en högplatå i nationalparken. Känslan av att sätta på sig ett par turskidor och att skida fram i ett fantastiskt naturlandskap med vinden som viner lätt runt omkring, i sällskap av goda vänner och att få använda kroppen till det som den är byggd för -fysiskt arbete, går inte att förklara i ord. Det måste upplevas. Att efter en hård dag ute på fältet krypa ned i sovsäcken och få dricka några varma koppar te som lent slinker ned i strupen, det är saker som i vardagen helt och hållet glöms bort och som man gör i förbifarten. Ute på tur är det de småsakerna man ser fram emot - det som motiverar när man fryser och kroppen värker av hårt arbete.
 
Ut på tur - aldrig sur?
 
Gänget på G!

Efter en kall natt skulle vi dag två bege oss tillbaka till bilarna. Den största utmaningen denna dag var navigeringen. Att navigera i ett vinterlandskap är svårt - det finns ibland inte några tydliga riktmärken i landskapet och ibland är skoterleder och vinterleder förvillande och det är lätt att man går fel om man inte tänker till. Efter lite gemensamt tankearbete, diskussion och meningsutbyte så bestämde vi oss för att gå tillbaka samma väg vi kom.
 
Morgonstund har guld i mund...
 
De dagliga bestyren sköts även ute i vildmarken.

Runt lunchtid idag satt vi i bussen tillbaka mot Älvdalen. Glada, nöjda och med en ryggsäck full - inte bara av sovsäckar, stormkök och ombyteskläder, utan även av ytterligare några fantastiska minnen.

Ytterligare två skoldagar till sin ända! Ångest över att behöva gå till skolan imorgon? Knappast!
 
Er tillgivne vän Nicklas


Avslutningsvis bjuds på en film från fältet utan retuschering - Håll till godo!

KOMMENTARER:

  • John (fritidspedagog) säger:
    2012-12-12 | 13:20:16

    Stocholllmskidzen säger: Hej vi saknar dig Elin A:n.Hur många grader är det där ? Vad äter ni för något ? Hur går man på toaletten när det är så iskallt ? Var det skönt ? När gick solen upp ? Har ni sett några vilda djur ? Var det roligt att sova ute ?

  • Elin a'n säger:
    2012-12-13 | 12:32:58

    Hej världens bästa kids!! Det var ungefär -12 grader på dan och -20 på natten.det gäller att man har en riktigt bra sovsäck o varma kläder speciellt sockor:) den här turen år jag mat man värmer i en påse ,inte så gott.ska man vara ute längre kan man torka mat o sen koka upp de efteråt på fjället.man går på toaletten ute om det inte finns nåt dass.gäller att vara snabb eftersom de e lite kallt.när solen gick upp blev de riktigt skönt med lite värme i ansiktet.vi så inga vilda djur den här turen men i Älvdalen där jag annars bor har man sett en varg så med lite tur kanske den kommer smyga runt hemma vid min stuga snart.det var jätte mysigt att sova ute speciellt för att det var jätte stjärnklart och månen lyste fint.får visa fler bilder när jag kommer hem.på måndag börjar mitt jullov och då kommer jag o busar med er hela veckan:) saknar er med massa kramar A'n

  • Dennis Franzén säger:
    2012-12-14 | 09:50:19

    "inga problem att klara sig utan honom" nu blir jag sårad. Vem såg nu till att ni fick det lite extra jäkligt... skämt och sido så är jag stolta över vilka otroliga ledare ni alla är. Här är det inge gnäll över lite minusgrader. Min son Pepper hälsar att han ska med i pulka nästa gång! Varma hälsningar Magister´n

  • John(fritidspedagog) säger:
    2012-12-14 | 11:55:49

    Stockholmskidzen önskar alla fantastiska äventyrare en God Jul och Gott Nytt År ! Hoppas ni får ett härligt citybreak på lovet så att ni kan ta lika härliga kort från er utbildning nästa termin. Vi följer gärna med på er resa härifrån huvudstadem. Vi har bl a byggt en bivack av snö och en snökanon i Lego. Ni har verkligen bevisat som en känd filosof i er närhet sa: "Gör man bra saker, händer det bra saker "

Kommentera inlägget här: