Toppturen
Redan kvällen innan när vi satt och förberede oss för torsdagens topptur kände man hur förväntan låg i luften.Jag kan bara prata för mig själv men det här var vad som var höjdpunkten för mig under denna tur.
Vi satt efter middagen och kikade på kartan över området vi skulle röra oss i.
Jacob, Kim och jag var turledare och ansvariga för att orientera oss rätt och välja rätt väg upp och ner.
Jacob är riktigt bra på karta och kompass så han tog sig extra tid att ge oss andra möjlighet att få tänka till.
För min egen del är det oftast självförtroendet som tvivlar när jag ska arbeta med karta och kompass.
Vågar jag tro på att jag verkligen kan?Då är det bra att ha en kille som Jacob brevid sig som kan peppa en att man visst har rätt.
Vi gick och la oss den kvällen med trötta kroppar efter veckans utmaningar och vaknade dagen därpå av sång och kramar.Det goda värdskapet.Frågan är hur gott det hade vart om det var min sång som väckt oss.
Men turen var på vår sida för det var Jacob och Kim som sjöng och båda har talang för de.
När vi kliver ut ur tälten är det fortfarande mörkt ,vi börjar fixa frukost och samla ihop våra saker.
Äntligen dags att bege sig mot toppen.
Många har problem att få upp värmen i kroppen och det är väl nåt vi alla kan strycka under på ,att vara på tur i stora grupper är inte så postitivt när det kommer till att komma iväg snabbt.
Mycket väntan och många kalla stunder.
(innan skaran minskades)
Efter en stund droppar första gänget av.Vi visste sen innan att ungefär halva gänget skulle hem tidigare och därför var tvungen att bryta.Efter ett snabbt Hejdå fortsätter vi upp mot toppen.
Solen har kommit upp och det värmer skönt om kinderna ,utsikten är fantatsik och det här kan inte bli annat än en toppen dag.
(värma fötter och kika på kompass)
Jag går sist i gänget nu och tankarna sticker iväg.Man hamnar lätt i sin egen värld när man knallar uppåt.
Vi stannar till och jag hör hur Dennis säger något om att vi får ta ett beslut.
Framme ser jag Anna R med näsblod och hostande säger hon nåt om att fortsätta uppåt.
Jag och Jacob och Kim samlar ihop oss och pratar igenom saken.Eller svaret var ju rätt självklart.
Hon ska vända och komma in i stugan och vila.
Kim erbjuder sig att göra henne sällskap och berättar beslutet för Anna.
Anna är kanske inte helt nöjd över det beslutet och säger själv att hon inte skulle tagit det.
Men eftersom det är vårt ansvar som turledare att inte riskera någon i gruppens hälsa stod vi fast vid det och i efterhand var det verkligen rätt beslut då kvällen som kom inte förde med sig att Anna mådde bättre utan snarare
sämre.Efter att ha lämnat Anna och Kim fortsatte vi uppåt.Efter en stund möttes vi av dimma och dålig sikt.
(tror Dennis har haft sämre dagar på jobbet)
Amanda och Jag redo för toppen!
Ett till besluts tog och det var att stanna där vi var ,en bit från toppen ,äta lunch och sen köra nedåt.
Skulle vi fortsatt uppåt skulle sikten bli sämre och skidåkningen densamma.
(Lunch...vi delade systerligt/broderligt på det vi fått med oss upp, en kaffekopp mot en chokladbit osv)
För min egen del är det aldrig att nå en topp som är målet utan helheten av dagen.
Och men dom åk vi fick på hemvägen och den stämningen som var i gruppen under hela dagen blev detta en kanon dag.
Jag var hur nöjd som helst.
På kvällen fortsatte det goda värdskapet med att Kim och Jacob berättade dilemma-historier och bjöd på varmchoklad.
Amanda och Anna kom med en fantastisk överaskning ,glass!!!Eftersom det var Bamses fördelsedag hade dom köpt glass så vi firade honom trots att han låg hemma och värde fötterna.Glass på vintertur kommer vara ett bestående inslag händanefter.Hur gott som helst.
Nu längtar jag bara till vecka 6 och vår lavinkurs/topptursvecka!
Ha det bäst!
Elin
