Äventyrsledarna

Landet Runt

Kategori: Allmänt


Det känns som ett bra samlingsnamn på senaste veckorna.

Jag (Linnéa) vet inte hur många timmar det har blivit bakom ratten, mil efter mil på E45:an, mellan olika praktikplatser. Men det stör inte mig, för jag gillar att åka bil och när man är själv i bilen får man vara DJ och lyssna på vilken musik man vill hur högt man vill, och det är en skön känsla att vara på väg någonstans. Det där man säger om att resan är målet…känns ganska relevant ibland, med fri tolkning.

 

Mitt första stopp blev hur som helst i skiduthyrningen i Bydalen, eller om man ska vara petig, Höglekardalen.
Jag trivs bra i Jämtlandsfjällen och särskilt i Högis, har vart där en del och tycker att det är skön stämning och trevligt folk, sen gillar jag skidåkningen där också.
Även om jag har åkt slalom sedan jag var liten så har jag aldrig känt mig särskilt insatt, om ni förstår vad jag menar. Jag syftar inte på min egen skidåkning, där har jag haft bra koll, alltid kört mitt eget race och inte riktigt reflekterat över vad alla andra gör och framför allt inte vilka skidor de har. Det är ändring på det nu. Jag lärde mig väldigt mycket om skidor och dess åkegenskaper, bindningar, material, stålkanter, massa annat och framför allt hur man ska ta hand om sina prylar. Jag vände på mina egna skidor och tänkte ajajaj….
Som sagt, jag fick ett lite annat tänkesätt och måste säga att jag uppnådde målet: Att känna mig mer insatt, check!

 Helgen den veckan jag var där skulle det komma en väldans massa folk på sportlov, så i stort sett alla skidor skulle hyras ut och många hade förbokat. Så vi förberedde många skidpaket...här är några.

  

Mitt andra stopp hittills var i Älvsbyn. Jag satt och funderade på om jag över huvud taget hade varit så långt norrut förut? Jag kom fram till att Boden var längre norrut och där har jag ju varit. Det blev vad man kanske skulle kunna kategorisera som en blixtvisit. Jag blev inte kvar där av lite olika anledningar utan for vidare mot nästa praktikplats, med en tanke om att komma tillbaka i sommar, då det skulle passa bättre. 

Så nu har jag alltså landat vid mitt tredje stop, Kittelfjäll, för några dagar sedan. Något slags friåkningsmecka, med större delen offpistbackar och bara ett fåtal pistade nedfarter, jag ska vara på Kittelfjäll Adventure som är ett företag som har lite av allt. Skidskola, toppturer, offpist guidning, heliski med mera…vi får se hur det går. Kan bli kul.

 
 

Här kan ni ju läsa en dikt av Karin Boye, den heter ”I Rörelse”. Tycker den stämmer in på vår utbildning ganska bra.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 


Fundera på det ni, ma höres (som vi säger i Jämtland) / Linnéa

Kommentera inlägget här: