Äventyrsledarna

Alla på snö -borde vara en självklarhet

Kategori: Allmänt

Sista dagen i skolan innnan jullovet skolkade jag från skidlektionen och drog iväg till sälen-hundfjället för att  under helgen vara med i ett av dom härligaste projeketen jag deltagit i.
Det var 60 st människor alltifrån småbarn - vuxna med alla olika bakgrund men gemensamt är att dom kommer från Södertälje och är med i ett projekt som heter En frisk generation .
     
 
 
 
Tillsammans med ett annat projekt ,Alla på snö skulle dessa 60 männsikorna bli guidade av oss från Snö Säker under två dagar och efter det skulle vi lämna över till 10 st elever från Jensens gymnasium som under helgen gått en introkurs till att bli skidlärare.
När snösäker är igång brukade det oftast handla om att guida gymnasie-elever från Stockholm uppe i fjällvärlden så det här var nåt helt annat och jag tror jag pratar för alla när jag säger att det var riktigt skoj.
Jag har varit i Sälen många gånger förrut men nu var Sälen nåt helt annat.
Alla dom som var med under resan både familjerna från en frisk generation och alla som deltog som instruktörer var så himla peppade och glada och uppskattade detta nåt otroligt.
För mig är skidåkning en av dom roligaste saker som finns och att få hjälpa till att få andra människor som kanske aldrig stått på skidor förr att testa och få samma känsla som jag har av det var riktigt skoj.
Extra glad blev jag när några av dom ville testa bräda och efteråt var helt sålda och redan planerade in en bräda på önskelistan=)
Några från det glada snowboardgänget.
 
Frida- en av dom tuffaste tjejerna jag träffat=)
 
Theo testar att fota genom mina skidglasögon.
 
Det som jag funderade mest på under helgen var hur skidåkningen i Sverige är ,eller rättare sagt  för vilka den är för.
Skidåkning har blivivt något som är dyrt och därmed inte för alla.
Här gör friluftsfrämjandet ett kanon jobb som försöker få fler att åka och projketet alla på snö som riktar sig till skolor är ett projekt man skulle vilja se mer av.
Men för att det ska bli möjligt behövs det folk som ställer upp och ungdommar/vuxna som kan vara ledare.
Jag tror att det är vi som utövar sporten som måste bjuda in och lära ut så att vi sprider det som enligt mig är det roligaste som finns!
 
För jag förstår att man gnäller över snön om man inte har nåt kul att förknippa med den så ut i snön o lek!
 
Så nu tänkte jag fortsätta med det och hänga lite med barnen här hemma i stockholm under lovet och förhoppningsvis blir det pulkaåkning på schemat!
 
God Jul och Gott nytt År 
 
Önskar
 
Elin 

Skidåkning på Idre fjäll

Kategori: Allmänt

Idre fjäll är en stiftelse som startades redan 1968. Sedan dess har man ständigt utvecklat och byggt ut annläggningen. Man var bland annat på 70-talet först i Sverige med snökanoner. Idre fjäll är idag känt för att vara ett av landets mest familjevänliga skidanläggning och aktiviteterna slutar inte för att snön försvinner. Anläggningen är även öppen på sommaren då man kan ta ett dopp i polen eller prova på klätterväggen. Man har även gjort en satsning på mountainbike-spår på fjället som förhoppningsvis kommer att höja intresset för anläggningen sommartid.
 
 
Vi Äventyrsledare har ett givande sammarbete med Idre fjäll och det är inte av en slump som stora delar av vår skidutbildning kommer att bedrivas där. Tidigt på torsdag morgon rullade våra bussar mot Idre fjäll och vi såg fram emot två dagars skidåkning.
 
 
Med oss hade vi lärare Magnus från skolan som fick rycka in när ordinarie Dennis skulle ha barn helt plötsligt. Magnus hade mycket skiderfarenhet visade det sig och han tog sig tid att åka med alla. Han kunde konstatera att vi låg på olika nivåer vad gällde skidåkning men att många hade utvecklats rejält under dessa två dagar.
 
 
När man bränt på i skidbacken i några timmar finns det inget bättre än att gå in i värmestugan och äta en god lunch.
 
 
 Vi äventyrsledare gillar ju att utmana oss själva och det gäller även i liften. Nedanför demonstrerar Martin och Jacob hur man åker lift på en skida.
 
 
Det var två utvecklande dagar i skidbacken och det är ett gäng trötta men väldigt nöjda Äventyrsledare som beger sig hem till Älvdalen.
 
 
Nu går vi på jullov och många beger sig av nedåt landet och hemmåt. Jag tror vi alla är överrens om att denna termin har varit otroligt givande. Själv känner jag verkligen att jag valt rätt utbildning. Tack Dennis Franzen för en utmanande och givande första termin och grattis till lille Pepper. Nu vilar upp oss för ett nytt åt med nya utmaningar.
 
/ Kim
 
 

Två dagar i vintergudens tecken...

Kategori: Allmänt

Jag vaknar av en smäll.
 
Luften är isande kall, jag gissar att temperaturen ligger runt minus 20 grader, kanske kallare. Bredvid mig i tältet ligger min tältkompis Anna. Både jag och Anna ser ut som två balsamerade mumier där vi ligger i våra vintersovsäckar som svällt upp så till den grad att vi ser ut som michelingubbar som slagits till marken. Sovsäckarna är vårt enda skydd mot en säker död i form av kroppar som snabbt skulle frysa ända in i ben och märg av den obarmhärtiga kylan ute i denna bistra vildmark.
 
Natt. Iskalla, farliga natt.

Vad var det som lät? Jag inser att någon har tagit sig in i nödstugan vi tältat intill och smällt igen dörren. Kan det vara en stundande olycksövning? Är det någon som är sjuk? Fryser? Att förberda sig för oväntade händelser är något vi övar på ständigt. Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar och mysa i värmen men mitt dåliga samvete gör sig påmint. Som äventyrsledare måste jag ta mitt ansvar. Jag sätter på mig mina kängor, kryper ut ur tältet och tassar med lätta steg vidare till nödstugan. Jag öppnar dörren och vem sitter där om inte - den andra Anna! Med en förhoppning om att hon i alla fall ska få några timmars sömn har hon lagt sig i sin sovsäck inne i stugan. Kylan har bitit sig fast i hennes sovsäck och den har inte pallat trycket med resultatet: noll timmar sömn. Jag dubbelkollar att hon är OK och kan sedan med gott samvete sova vidare inne i min vintersovsäck ute i mitt tält.

Några timmar senare står jag ute i det tundraliknande landskapet och smälter snö. Solen har precis gått upp vid horisonten och så långt mitt öga når ser jag snö, snö och åter snö. Kylan biter i mina kinder. Det är ofattbart vackert. Det sägs att eskimåerna har över hundra ord bara för att beskriva olika sorters snö och när jag blickar ut över denna vy så tvivlar jag inte en sekund på det.
 
Tundra.

Kanske skulle man tro att detta var två inslag från en förberedande tur inför en Nordpolen-expedition? Kanske minnesbilder från en korsning av Grönland? Bra gissningar, men svaret är att det är en helt vanlig dag om man går på Fjäll- och Äventyrsledarprogrammet på Älvdalens Utbildningscentrum.

Under denna måndag och tisdag har vi varit ute på vintertur i Fulufjället. En tur som syftade till att förbereda gruppen för att på ett säkert sätt kunna vistas i vinterterräng. Att färdas i vinterterräng kräver mer planering än att färdas sommartid. Farorna är så många fler; bara det faktum att vi i Sverige kan ha temperaturer i fjällen på nedåt minus 40 grader får de flesta att inse allvaret i situationen. En borttappad handske kan få förödande konsekvenser.
 
Is. Snö. Kyla. Fara. Respekt.

Turen började måndag morgon och den första utmaningen bestod i att vår utbildningsledare Dennis Fransén precis var på G att bli pappa - något som gjorde att han inte kunde följa med. Många av oss är sedan tidigare vana att vistas utomhus vintertid så kändes inte som att det var några problem att klara oss utan honom denna gång. Ansvarsområden i form av turledare, lägeransvariga och transportansvariga var redan utdelade så vår plan kunde snabbt sättas i verket.
 
Förberedelserna pågår.

Med minibussarna fulltankade begav vi oss till startpunkten för denna strapats, Brottbäcksstugan som ligger inne i Fulufjällets nationalpark. Första dagen bestod i att ta oss till Sarnmärkskojan som ligger uppe på en högplatå i nationalparken. Känslan av att sätta på sig ett par turskidor och att skida fram i ett fantastiskt naturlandskap med vinden som viner lätt runt omkring, i sällskap av goda vänner och att få använda kroppen till det som den är byggd för -fysiskt arbete, går inte att förklara i ord. Det måste upplevas. Att efter en hård dag ute på fältet krypa ned i sovsäcken och få dricka några varma koppar te som lent slinker ned i strupen, det är saker som i vardagen helt och hållet glöms bort och som man gör i förbifarten. Ute på tur är det de småsakerna man ser fram emot - det som motiverar när man fryser och kroppen värker av hårt arbete.
 
Ut på tur - aldrig sur?
 
Gänget på G!

Efter en kall natt skulle vi dag två bege oss tillbaka till bilarna. Den största utmaningen denna dag var navigeringen. Att navigera i ett vinterlandskap är svårt - det finns ibland inte några tydliga riktmärken i landskapet och ibland är skoterleder och vinterleder förvillande och det är lätt att man går fel om man inte tänker till. Efter lite gemensamt tankearbete, diskussion och meningsutbyte så bestämde vi oss för att gå tillbaka samma väg vi kom.
 
Morgonstund har guld i mund...
 
De dagliga bestyren sköts även ute i vildmarken.

Runt lunchtid idag satt vi i bussen tillbaka mot Älvdalen. Glada, nöjda och med en ryggsäck full - inte bara av sovsäckar, stormkök och ombyteskläder, utan även av ytterligare några fantastiska minnen.

Ytterligare två skoldagar till sin ända! Ångest över att behöva gå till skolan imorgon? Knappast!
 
Er tillgivne vän Nicklas


Avslutningsvis bjuds på en film från fältet utan retuschering - Håll till godo!