Äventyrsledarna

GirlieCamps

Kategori: Allmänt, Praktik, Skidor

2006 satt mina föräldrar och kollade på något reseprogram och plötsligt hör jag från undervåningen "Elin ,sätt på ettan!Du måste åka på det här!"
Det var ett repotage om Girliecamps.Ett läger för tjejer som vill köra bräda ihop med andra tjejer .För mig som alltid åkt med mest grabbar var det här perfekt.
Tänk att få hänga med andra tjejer som delar ens intresse!
Så jag drog till Åre en vecka och hade en av mina bästa resor.Dagarna var fulla med snowboardåkning ihop med kvinnliga proffsåkare som instruktörer.Efter att backen stängt testa vi skateboard ,hoppa trampolin ,gick ut och dansa eller kollade snowboardfilmer.Min drömresa helt enkelt!!
 
 
 
Så när jag nu till sommarpraktiken hade två veckor till övers bestämde jag mig för att försöka få lägga dom hos GirlieCamps ,vilket jag fick.
Eva, en av dom som driver Girliecamps sa att jag var välkommen till deras huvudkontor i Stockholm.
Borta bra men hemma bäst säger man ju så det lät bra ;)
I två veckor har jag testat på hur det är att arbeta inomhus ,vilket har vart svårt för rastlösheten men riktigt givande.
Hela dagarna har handlat om att planera läger ,hitta på nya event och prata med folk som älskar samma sak som jag och det ger väldigt mycket inspiration.Och förståelse till hur mycket arbete det krävas för att få ihop alla pusselbitarna.
Sen har jag blandat upp kontorslivet med att åka ut till Stockholms olika skateparker (en stor fördel med Stockholm, många fina betongparker) och pratat med tjejer också.
Jag har hängt med en annan praktikant Muriel ,som pluggar i Frankrike och har välidgt lika intressen som mig vilket har vart riktigt kul.
(Muriel hjälper en av tjejerna med balansen)
 
Girliecamp jobbar för att få fram tjejer i en värld som är rätt mansdominerad.
Dom vill se tjejerna ta plats i parken eller ute i vattnet och våga testa nya saker på sitt sätt och inte bara följa efter grabbarna.
Så låt oss hjälpa dom med det;)
(Presenter får vi oxå ,en varsin Girliebräda från Prosk8)
 
Mina förhoppningar nu är att kunna få fortsätta jobba vidare med GirlieCamps eller deras andra inriktning LadiesCamp för det är ett riktigt spännande företag med en bra tanke i grunden som jag verkligen stöttar.
Utöver skate, surf och snowboard har dom även skidåkning ,kitesurf ,windsurf ,mountainbike samt ett löpläger.
Lägrena ligger över hela Europa så man får åka med tjejer från hela världen vilket är rätt coolt bara det.
(Tjejskate!!!!Gäller att börja i tid , dom här tjejerna är 7-9 år)
 
SÅ tjejer boka en plats på nåt läger som passar dig ,kommer inte bli besviken det lovar jag!!!
 
Avslutar min praktik på Girlecamps idag och nästa vecka åker jag till Nya zeeland och byter soligt storstadsliv mot ett liv i underställ och med snökaos =)
 
Ha det bäst!
 
Elin
 

Projekt "Cykla Finnskogsleden" -24 mil - 4 dygn

Kategori: Allmänt

Det hela projektet började med att jag fick en vecka över på praktiken som jag inte visste vad jag skulle göra med. Jag funderade och kände att jag ville ha en utmaning. Visst var det mycket i utbildningen som hade varit svårt och jobbigt men jag kände att jag ville kämpa för något jag faktiskt inte visste om jag skulle klara av. Jag nämnde detta för min lärare Dennis på utvecklingssamtalet och bad om tips på något liknande. Han sa då att han hade en grej som kanske skulle passa. Att cykla hela Finnskogsleden med mountatinbike. En 24 mil lång vandringsled som sträcker sig från Morokulien i Värmland till Trysil i norr. Han trodde att det skulle bli en riktigt tuff utmaning, ren utav omöjlig kanske då jag skulle få leda cykeln bra mycket då terrängen skulle vara svår att ta sig igenom.
 
Jag gick hem och läste på om leden då jag aldrig hade hört talas om den och bestämde mig samma kväll. Jag kör, det här ska jag klara! Det här blir en riktigt utmaning, precis som jag ville ha det. Och när jag väl har bestämt mig för något, då är det bara så. Jag ska göra det och jag ska klara det!

Förberedelserna var att se till att cycklen var hel & fin. Jag fixade verktyg till att kunna skruva åt delar, byta slang och laga kedjan ifall något skulle gå sönder ute i fält. Jag monterade en tillfällig pakethållare så jag kunde spänna fast lite utrustning. Resten skulle jag ha i ryggsäcken. Jag kunde absolut inte ha mycket grejer med mig. Ett litet "tält" även kallad Bivi att sova, en lättviktssovsäck från Haglöfs och ett minikök från Optimus. Jag packade även med ett regnställ, mössa och en tunn fleace. Bireost & ölkorv till frukost och lunch samt en fyrstorkad matpåse till middag. Det var allt jag hade plats för.
 
 
Bivi:https://addnature.com/product.aspx?pf_id=VAUDEBIVI_S08
 
Sovsäck: https://addnature.com/product.aspx?pf_id=HAGLOFSLIM
 
Kök: http://www.addnature.com/product.aspx?pf_id=OPTIMUSCRUXLITE_F08
 
Resan till Morokulien gick nästan helt bra. Det hade kunnat gått strålande i alla fall. Jag skulle åka buss samt tåg med Dalatrafik och Värmlandstrafik och hade kollat med dem att det var okej att ta med cykeln. De två första bytena vid Fiskarhelden och Malung gick strålande men eftersom bussen till Torsby där tredje bytet skulle ske var sen missade jag tåget vidare till Charlottenberg.
Jaha... Fast i Torsby halv tio en fredag kväll. Vad gör jag nu!? Det fina är ju att allt brukar lösa sig. Ta det lugnt, det här fixar sig tänkte jag. Och det gjorde det! En man som också missade samma tåg ringde sin fru och blev hämtad. De erbjöd mig skjuts till Sunne som var lite närmare på vägen i rätt riktigning i alla fall. Jag tackade så mycket och åkte med samtidigt som jag pratade med min kära vän Lödd i Karlstad. Han kommer då på att hans chef har ett sommarhus i Sunne, ringer till honom, ringer sedan upp mig igen och säger att det bara är att åka dit och sova inatt så skulle han hämta mig morgonen därpå och köra mig till Morokulien. Förstår ni! Kan man ha sådan tur? Jag vet inte, inte utan fina vänner i alla fall. Det betydde att jag fick en god natts sömn i en fin stuga och blev hämtat klockan sex på morgonen av min kompis som sedan körde mig sista biten. Tack Lödd!
 
Väl i Morokulien köpte jag de tre kartorna jag behövde och startade sedan vid 08.30.
Infocentret vid Morokulien
 
Min scott cykel. Köpt den begagnad av en kalsskompis! Behöver inte vara värstinggrejer hela tiden!
 
En superladdad Amanda!
 
 
Första dagen gick fint. Jag var väldigt motiverad, vädret var strålande och jag såg en massa spännande djur och fåglar längs vägarna. Det gick bra att cykla. Många uppförsbackar och nedförsbackar så jag fick vara alert med pareringarna. Framåt slutet fick jag leda cykeln ibland. Klockan 21.30 kom jag fram till Kvåho och kände att det fick räcka för dagen. Jag kokade mig vatten till min fryspåse, åt, tvättade av mig lite vid en bunn och gick sedan och la mig i min Bivi. Jag hade lyckats ta mig ungefär fem mil denna dag och det skulle bli en lång dag dagen därpå. Det olyckliga var att jag hade tagit med mig en extra telefon för att kunna åtminstone försöka höra av mig till mina föräldrar varje dag men den hade gått sönder. Så jag var helt utan telefon, otur!
 
Dag 2 vaknade jag vid halv sju, steg upp och packade ihop allt snabbt då jag var ritkigt frusen efter natten och knotten var outhärdliga. Sovsäcken var visserligen inte jättevarm men anledningen till att jag frusit så mycket hade nog mer att göra med att jag inte hade något liggunderlag. Markylan tog ordenligt. Jag cyklade på och det var fint väder denna dag också.Det hade endat duggat lite på förmiddagen. Cyklen fick jag leda om vartannat och det var tydligt att det var en vandringsled och ingen cyckelled jag försökte ta mig fram på. Jag passade på att cyckla när stigarna var okej eller när det äntligen kom liten bit med riktig grusväg. Då njöt jag! Det började bli riktigt jobbigt. Det var tungt att leda cykeln över träsk och stora stenar.
När stigar såg ut så här var det bara att trampa på! Dock tyvärr vädligt sällan..
 
Jag kom vid midnatt fram till en jättefin liten stuga vid namn Aborrtjärnsstugan. Det stod att man fick övernatta en natt och jag blev så lycklig när jag såg att där inne fanns sängar och filtar och jag förstod att jag skulle slippa frysa den natten.
 
Dag 3 flöt på som vanligt, jag kämpade på precis på tidigare. Här fick jag uppleva en av de tuffaste etapperna. Jag skulle ta mig över 2 stora branta berg för att ta mig till ett mindre berg vid namn Furuberget. Jag tog det i ett lugnt och fint tempo då jag insåg att det skulle bli tufft men om det var på något ställe jag höll på att bryta ihop och ge upp var det då. Eller det fanns aldrig på kartan att jag skulle ge upp men jag var sjukt förbannad på den J*vla cycklen just då. På vissa ställen var berget så brant att jag fick kasta upp cykeln över mig, ta några steg, kasta upp den igen och ta några steg till. Om jag skulle tappat den skulle den fara all världens väg ner igen och likadant med mig om jag tappat greppet med de klena cyckelskorna som inte hade något bra fäste över stenarna. Men jag klarade det! Sliten och trött tog jag mig till Medskogen. Det hade börjat regna så jag tog första bästa gran, slog upp min Bivi och somnade snabbt.
 
Snälla! Säg inte att jag ska över där var tankarna som for runt när jag hade denna vy framför mig. Men jo da, det skulle jag visst!
 
Utsikten var dock inte att klaga på när jag väl kom upp!
 
Dag 4!  Nu var jag mest trött, sliten och förbannad men fast besluten att jag skulle klara det. Nu var det ju "bara" 7 mil kvar. Jag cyklade/gick som bara den. Vädret var strålande fint tack och lov. Det gav mig extra energi! Jag åt en varm lunch mitt på dagen då jag kände att energin behövde fyllas på.
 
Superfin träkyrka i lilla byn Gravberget jag passerade efter leden.
 
Inte lika pigg längre. Näsblod och nästan helt urpumpad. Men än fanns det kämparglöd kvar!
 
Klockan tio nådde jag mitt mål Bråten för dagen. En fin stuga som jag hade kunnat sova inne i om jag ville. Det var 26 km kvar till mål nu. 26 km var banne mig inte långt och jag ville ju bara få ett slut på det här! Så jag bestämde mig för att köra. Jag cyklar och går hela natten, bara jag kommer fram. Så jag åt upp den sista chokladbiten jag hade kvar och körde! Jag for och fumla men den där cyklen. Jobbigast var efter midnatt när det var som mörkast. Kolsvart blir det ju aldrig så här på sommaren men mitt på natten i skogen blir det ju ändå ganska disigt och ögonlocken ville gång på gång stängas och jag kände för att bara lägga mig ner på marken och sova.
Men jag var fast besluten, bara kör! När klockan närmade sig 02.30 kände jag att det kommer att gå. Det här kommer att gå, jag kommer att klara det! Det hade börjat att ljusna lite dessutom. Fyra dagar i streck hade jag varit blöt om fötterna och mina ben var förstörda av alla rivmärken och slag av pedalerna på mina vader. Snart var det över!
 
26 km kvar Søre Osen, slutmålet!
 
Nattvandring!
 
05.00 - Äntligen framme i Søre Osen MÅÅÅÅL!!!!! Jag klarade det och nu var det äntligen över!
Dock låg hela byn och sov. Jag fick gratulera mig själv vid målgången och jag var så lycklig att det var över. Här skulle jag ha ringt min vän Emma som jag skulle ordnat skjuts med men då min telefon var trasig och klockan var halv sex på morgonen var det svårt att få tag på henne. Eftersom jag läst att jag skulle gå i mål i Trysil tänkte jag att denna by Søre Osen måste vara en del av Trysil och att centrum Trysil bara måste vara någon km bort så jag satte mig på cykeln igen och följde skylten mot Trysil. Tänkte att där måste det finnas någon vaken jag kunde låna en telefon av.
 
Efter några kilometer såg jag skylten som nästan fick mig att börja gråta. Trysil 35 km! Vaaa! 35 km, jag är helt slut. Det skulle jag aldrig orka och mina bromsar var ju helt slut så jag kunde ju för tusan knappt stanna cykeln. Jag fortsatte en liten bit till och passerade en bil som stannat till vid en vägficka. Jag stannade till och bad om att få låna en telefon men tyvärr svarade inte Emma. Inte så konstigt då klockan var 06.30 på morgonen. Han med bilen tyckte lite synd om mig så han gav mig en macka och en vattenflaska, önskade mig lycka till och for vidare, lustigt! Jag fortsatte en liten bit till men gav sedan upp. Jag orkade inte, var helt slut och cykeln lät som att den snart skulle falla ihop. Det slutade helt enkelt med att jag började försöka lifta, inte det enklaste med en cykel. Men efter en kvart stannar en vänlig man som har cyckelställ och jag fick skjuts in till Trysil.  Jag fick även låna hans telefon och jag lyckades äntligen få tag på Emma som hämtade mig i centrum, körde hem mig till henne och bjöd på frukost. Sedan körde hon mig enda hem till Älvdalen. Än en gång hade jag sådan tur som har så fina vänner. Allt löser sig! Med lite tur och fina kamrater!
 
 
Det var mitt lilla äventyr!
 
Och jag har fått frågan flertalet gånger. Men varför gjorde du detta?
Ja, varför kan man undra. Jag ville helt enkelt ha en riktigt svår utmaning både fysiskt och psykiskt. Jag ville kämpa för något jag faktiskt inte visste om jag skulle klara av. Jag är alltid omgiven av människor och kompisar när jag gör saker. Jag ville se om jag klarade av att göra något helt på egen hand. Jag tror även det är nyttigt att få lite tid för sig själv ibland. Jag är så nöjd att jag genomförde detta projekt. Jag kan inte direkt säga att det var roligt även om det stundvis var jättefint och vackert för oftatst var det ett helvete att släpa den där cyklen. Men jag är glad att jag bestämde mig för att klara av något jag ändå var väldigt osäker på och jag gjorde det själv! Nu har jag fått lite mer att stå på, jag vet vad jag klarar av att göra. Jag känner mig tryggare och bekvämare i mig själv. Slutligen så fick jag självklart också en jädra kick att få kämpa sk*ten ur mig och det känns så himla bra efteråt.

Tack och hej! Detta äventyr var början på min praktik. Nu drar jag vidare norrut. Hoppas ni har det fint alla ni där ute!

Puss & Kram /
                              Amanda
 
 

Erfarenhetstur v.24

Kategori: Allmänt

Nu var det dags att knyta ihop säcken innan LIA- period och sommarlov. Vi ska ut på fjället och testa våra kunskaper själva utan att ha våran lärare som back up. Vi fick en karta och ett program med uppdrag att genomföra längs vägen. 

Fjällvistelse/säkerhet i fjällterräng.
Planering och genomförande av turen, tidsbedömning.

Beskrivning: 
Fjälltur med inslag av orientering, tältläger, vadning, bivack mm.

Syfte:
Att planera och genomföra fjällarrangemang utan "säkerhetslina" i form av lärare. En sista "checklista" för oss som blivande guider innan vi tar med egna gäster ut på fjället. Samt kunna analysera/bedöma medelevers beteende, kunskap, och utvärdera detta på ett konkret sätt. 

Mål:
1. Att ta tillvara på sig själv och på bästa möjliga sätt bidraga till gruppens välmående och gruppens gemensamma mål. 
2. Att kunna hantera motgångar på ett guidmässigt och proffsigt sätt. 

Förutsättning:
Begränsad tid att förbereda och packa inför "erfarenhetsturen". Information om området och en karta är att tillgå. Ingen extra budget. Personlig packning + tält, kastlinor, rep 25-50m, luftmadrass. 


Direkt vi fick lite kött på benen satte vi igång med planering inför turen. Vi gick igenom alla uppdrag, programpunkter och kartan flera gånger. Vi gjorde tidsplan, säkerhetsplan och gick igenom ansvarsområden. 
 
Sen var det dags. 

Etapp 1.
Idre fjäll, vandring med topptur upp på Stjädjan. Därefter nattorientering på kompassriktning till Slagebäckkojan.
Turledare: Amanda (Jacob säkerhetsansvarig samt 2:a guide under hela veckan)
Regler: Ni får slå läger tidigast kl. 03.00

Vi startade uppe vid Idre fjäll kl. 20.30 på kvällen. Tog oss till toppen på Städjan. Det var gudomligt vacker utsikt. 
Vi vandrade hela natten med 5 min paus varje timme. Vi höll ett ganska högt tempo och nådde Slagubäckskojan lagom kl. 03 på natten. Smilbanden var på topp hela natten, det skrattades och fnittrades om vart annat. Nicklas slet lite extra men vägrade sakta tempo (han och Kim sprang ett lopp som heter "Jättelångt" på 68 km i helgen) så förstår att benen ömmade en aning. Vi slog upp tälten och kurade ner oss i våra sovsäckar och kunde njuta av en välförtjänt sömn. 
Följande morgon steg vi upp kl. 8.30 och åt frukost. Blev väckta av en skönsjungande Nicklas som var nästa etapps turledare. Nu mådde benen mycket bättre! Vilken tur :)
 
Etapp 2.
Vidare orientering från Slagebäckkojan till Foskros. Obligatorisk vadning/simning över Grundöjan och Storån.
Turledare: Nicklas
Regler: Inga broar får användas!

Solen strålade och vi hörde både Kungsfågel, Sånglärka, Bergfink och Koltrast kvittra ikapp med skogens alla andra fåglar. Vilken tur vi nyligen hade prov på 60 fåglar, väldigt kul att veta vad det är man hör och ser i skogen. Vi höll fortsatt högt tempo och älgade fram genom buskar och snår.  
Det blev lite småvadande innan vi nådde forsarna. Men vi säkrade upp och tog oss över så som vi lärt oss. 
Och så nådde vi fram till Grundöjan. Där var vattnet lite djupare och starkare och viktigt att hålla god säkerhet. När vi säkrar upp så står två personer beredda med kastlina en liten bit ner, en person i taget korsar forsen och det är viktigt att ha stöd av stav, formation eller liknande. Viktigt också att ha väl fastsittande skor på fötterna, gärna ullstrumpor i, samt att ha ryggsäcken uppknäppt ifall man skulle plurra. 
Förste man ut, Nicklas. Plums! satte han sig ner i forsen, men kunde lätt ställa sig upp själv, skratta och fortsätta. 
Vi spände upp ett hårt sträckt rep att hålla sig i som extra stöd. Det kan bli lite svajigt att gå med tung ryggsäck. Även om vattnet kan se ganska lugnt ut så är det väldigt tryck och direkt nivån går över knäna blir det svårt att hålla balansen om man inte gör rätt. 
Resten tog sig över galant. Inga fler plums. Vi älgade vidare tills vi kom till Storån. hittade ett fint ställe att ta oss över på och kunde göra passagen i etapper. Mycket noga med säkring. 
Den vattentätt packade packningen får åka gummibåt. Dock var båten lite för klen och trasig för att bära oss..  
Flyrvästar på, vadskor på, och ner i plurret. Det var ISKALLT i vattnet! Brrrrrrrrr!!! 
Efter ett uppfriskande dopp och ännu ett uppdrag slutfört vandrade vi vidare till Foskros
Och Nicklas lämnar över turledarskapet till Martin. 
Vi vandrade några kilometer och slog läger kl.20.00. Njöt av kvällsolen och varandras sällskap. Myggen tyckte också vi verkade ha så trevligt och kom på besök. 10 timmars turande denna dag

Etapp 3.
Vandring från Foskros till Rusk-Perskojan, via Andtjärnen. Vadning över Storån och sedan vidare till Siljanskojan. 
Turledare: Martin
Regler: Inga broar får användas!

Ännu en strålande dag, vi gick upp kl. 06.30 och började vandra kl.08.00. Solen stekte på bra och det var faktiskt riktigt skönt när man råkade trampa ner i nått myrhål så det sippra in kallt vatten i skorna. Riktigt varm dag. 
Framme vid Andtjärnen
Vi vadade över Storån. Vattnet var väldigt lugnt, iskallt och drog till sig sinnessjukt mycket mygg.
Dessa extremt blodtörstiga myggor skrämdes minsann inte av myggmedel. Vissa i gänget drog till sig extra med mygg, hade nog runt 40-50 på sig hela tiden. 
Vi traskade vidare till Rusk-Perskojan. Lite lurigt namn på en koj-lös plats.  
Vi vandrade vidare till Siljanskojan, där vi skrev i gästboken. Ett litet meddelande till våran lärare om han någon gång kommer traska dit, hehehe!! Känner vi honom rätt så måste han dit nu i sommar av ren nyfikenhet och kolla vad det står. Vid Siljanskojan lämnade även Martin över karta och turledarskap till Therese.

Etapp 4. 
Korsa älven igen mellan Siljanskojan och Spångkojan. Vidare orientering till Hågnlägret
Turledare: Therese
Regler: Inga broar får användas!

Det blev en liten utmaning att korsa älven, den var väldigt stark så vi rekade länge efter en bra plats att passera. 
Vi använde oss denna gång av formation på 3 och 3 när vi gick över medan de andra säkrade upp nedströms. Ensam är stark, men tillsammans är vi ännu starkare :)
Vi riggade sedan upp en linbana för de andra att ta sig över på. Nej, skojja bara!! Våran packning skulle få åka linbana. Nöden är uppfinningarnas rikedom ;) och kul att leka lite! 
När vi fått över all packning så kunde grupp 2 ta sig över medan 1:a gruppen säkrade nedströms. 
Vi fortsatte turen i högt tempo, fast beslutna att hinna fram till Hågnlägret innan vi slog läger för natten. Myggen fortsatte svärma likt en moln kring oss. Vi såg en huggorm och en hel del Dalripor. 
Trötta och med ömmande fötter och kroppar så nådde vi efter 13 timmars färd äntligen Hågnlägret!! Vilken lycka! Vi var väldigt stolta över oss själva som inte gnällt något även när det varit tufft, utan ständigt peppat varandra och hållt skenet uppe. 
Det var så skönt att sätta sig ner, få lite varm mat i magen och bara mysa när solen gick ner vid horisonten. Jacob kläckte ur sig "jag hade hellre haft regn än alla dessa mygg".
-NOOOOO be careful what you wish for!! 

(13 timmars turande denna dag) Therese lämnade nu över kartan och turledarskapet till mig (Anna L). 
Innan vi kröp till kojs så näckade vi och badade i bäcken. Haha. Det var sååå kallt!!! I bäcken sitter näcken och skrämmer alla små baaarn! Men det behövdes verkligen lite vask då vi inte ville lägga oss klibbiga i sovsäckarna, man håller inte värmen lika bra under natten då. Vi var nog gansak övertrötta när vi lagt oss, bara massa flumm, skratt och tjo innan alla plötsligt däckade av totalt. 

Etapp 5.
 
Orientering upp på Storvätteshågna
Turledare: Anna L

Som turledare så går man upp lite tidigare än alla andra, rekar lite, väcker alla, sätter igång köket och plockar runt lite. Det goda värdskapet. Men det kan kännas lite extra tungt att gå upp när man hör regnet håller på smattrar sönder tältduken. Men det är bara att gör´t. Vem var det som önskade regn hellre än mygg?

Kl.08.00 stod vi redo i ösregnet för att bestiga Storvätteshågna, Dalarnas högsta fjäll

Vi höll väldigt lugnt tempo uppför. Men det var ändå väldigt tufft för alla då regnet piskade oss och tidigare dagars långa marsch gjorde sig påmind i benen. Fötterna var vid det här laget mumifierade av skavsårsplåster. Men vi kämpade på, skratta och pushade varandra. Vilket gäng!
Och vi kom upp!
På stenröset satt fjällets väktare. Han var som förstelnad av regnet och de isande vindarna. 
 
Den högsta punkten på Stenvätteshågna ligger en bit bort från leden. Vi försökte oss på en toppbestigning, och följde kompassriktning, men vädret var alldeles för hårt så vi fick vände tillbaka till leden. Regnet öste ner, det var hård vind och dimman låg tät, det var inte långt man såg. Som turledare känns det väldigt, väldigt hårt att fatta beslutet att vända när alla inklusive en själv vill fortsätta och komma till den allra högsta punkten. Hela gänget är vältränade med god fysik och hade med lätthet tagit sig till topp-toppen, men vädret satte stopp denna gång. Tyvärr. 

Men uppe på Stenvätteshågna lämnades turledarskapet över en sista gång. 

Etapp 6.
Orientering "direkt linje" till Grövelsjöns fjällstation.
Turledare: Anna R / Therese

Vi nästan sprang nedför fjället för att komma ifrån det hemska vädret på toppen. Hela vägen till Grövelsjöns fjällstation sjöng vi glatt olika sommarsånger för att lätta tankarna från regnet. När vi äntligen såg fjällstationen jublades det glatt. Vi möttes av Björn som välkomnade oss och gav oss en fin rundvisning av anläggningen vilket var mycket trevligt och nyttigt inför höstens projekt. Sen åt vi lunch innan vi begav oss hemåt till civilisationen igen. 

Vi kom fram till vårat slutmål 18 timmar tidigare än deadline. Men då gick vi också på i väldigt högt tempo hela vägen. Vi skulle gått i betydligt lugnare tempo med en annan grupp än denna. Vi alla känner att vi lyckats väldigt bra med alla momenten och haft högt säkerhetstänk och fjällvett hela turen. Vi gjorde det till både en fysisk utmaning för oss själva och en utmaning där vi verkligen fick sätta våra kunskaper på prov. Det har inte varit något gnäll utan alla har verkligen hjälpt till att hålla stämningen på topp. 


Vi var nog alla rätt trötta när vi kom hem både fysikt och mentalt. Fick ett meddelande av Amanda att när hon kom hem skulle hon handla på Ica, betalade för allt och gick hem - utan varor. Och tyckte det var sååååå pinsamt när hon skulle gå tillbaka och hämta det hon glömt. Hahah!    
 
Med den storyn avslutar vi denna tur. Och nu går vi in i en 12 veckors period där vi ska spridas ut vind för våg på olika LIA-platser (praktik) samt hinna med lite sommarlov. Vart alla hamnar och hur vi har det kommer vi uppdatera allteftersom nu i sommar. Så håll utkik i bloggen så får ni följa oss på våra sommaräventyr. 

God natt!