Äventyrsledarna

Vad finns granngårds?

Kategori: Allmänt

Älvdalen, en plats många förknippar som en ort man bara åker förbi påväg till Idre, ett ständigt kallt militärt övningsfält, Lars Kristerz och ett eget språk.
Men det finns mycket att göra för den som tar sig för, platser att utforska, löpning, klättring, cykling, fantastiska längdspår, skoteråkning mm.
Men det finns även ett stort utbud av aktiviteter och upplevelser i grannkommunerna, och just idag tog vi en liten tripp västerut och jag vet att minst en utbildningsledare nog har gråtit lite inombords för att han inte kunde hänga med.
 

Rörbäcksnäs är en liten by nära norska gränsen, väst om Sälen. Det finns ett litet värdshus, restaurang, närköp, mack, skola....ja, som vilken svensk småby somhelst.
Men för den som är lite cykelintresserad känner nog till att Rörbäcksnäs är omtalat för sin fantastiska stigcykling och "Sveriges kanske bästa singletrack!"
Så jag, sambo och LärarMange från ÄUC packade på cyklarna på bilen tidigt imorse för att kolla om det verkligen stämde.
 
Framme! Regnmolnen låg tunga över den lilla byn, men det höll fortfarande upp.
 
Humöret på topp!
 
Det är gratis att cykla i Rörbäcksnäs, men det är klart att man lägger ett bidrag så de kan fortsätta med underhåll och utveckling!
 
Menyn för dagen, den runda som ofta omnämts i tidskrifter är Kalugapasset, så den fick bli dagens mål!
 
När allt var klart så var det bara att hoppa på hojarna och dra iväg, Kalugapasset stog på menyn och vi satte av ut i skogen!
 
Snabba stigar redan från start!
 
I början går cyklingenblandat på stig, eljusspår och grusväg. Så det tar någon km innan stigcyklingen börjar på allvar, men när den väl gjorde det.....
Undertecknad har haft ett brett flin på läpparna hela dagen!
 
Varierande terräng, varierande underlag, varierande svårighet. Allt på samma slinga!
 
Skogsrejsing på hög nivå!
 

Det började satsas på crosscountrycykling i Rörbäcksnäs 2007 och arbetet har hållit igång sedan dess, allting görs ideellt och de som cyklar kan lämna en donation för att hjälpa till.
Ett ständigt arbete görs för att utveckla och underhålla lederna och i skrivande stund finns 79km uppskyltade leder.
Alla startar och återkommer på samma plats.
 
Bra skyltning gör det lätt att hitta!
 
Mange i full fart!
 
Kaluga bjöd på den cyklingen som var utlovad, en fin mix av snabba stigar blandat med tekniska partier med stenar och rötter. Vid alla surhål har dem spångat så man kan ta sig över.
Vi råkade dock göra en liten miss där Kalugapasset delade upp sig i två vägar, en lätt och en svår, vi hamnade såklart på den svåra men alla fixade det galant!
När vi kom tillbaka så orkade inte molnen att hålla emot längre och det började regna, vi bestämde oss att det fick räcka för idag då ingen av oss kände för att bli blöt och kall.
 
Cykeltvätt
 
När allt var packat så bar det av upp till Värdshuset där man kan ta sig en dusch och få på sig lite fräscha kläder. Det var inte bemannat när vi kom dit men man fick lägga ett valfritt bidrag i en liten bidragslåda!
 
Varm dusch och även bastu finns! Gött!
 
Innan det var dags att fara tillbaka hem så behövde vi ju såklart fylla på energidepåerna, vi tyckte att Longhorn verkade som ett bra alternativ och vi blev då inte besvikna!
 
Lokala råvaror såklart!
 
Vi är nu överrens om att vi måste tillbaka hit igen, men då över en helg så man hinnar testa samtliga leder, boende och mat finns samt att allting är inom promenadavstånd!
Rörbäcksnäs höll upp till det som var utlovat men har fortfarande överraskningar kvar att bjuda på, så på återseende!
 
Yours truly!
 
 
 
//Mogge
 
 
 
 

Nya YH-klassens första äventyr

Kategori: Allmänt

Sensommaren är här och vi i "gamla" klassen är fortfarande ute på praktik och äventyr land och rike runt i två veckor till innan skolan drar igång igen. I november är det dags för oss att ut i "verkligheten" med alla nya kunskaper vi fått under utbildningen, och dags att lämna över stafettpinnen och även denna blogg till en ny YH- klass med blivande Fjäll och Äventyrsledare. Så från och med nu kommer ni kunna följa båda klasserna parallellt här på bloggen = ännu fler blogginlägg. Den nya klassen har redan börjat skolan i Älvdalen och även hunnit ut på sitt första äventyr tillsammans, så här kommer deras första blogginlägg. Läs och njut!

// Anna L (gamla klassen)

 
 
Det första äventyret tillsammans.
 
Skolhalvåret börjar med en rivstart,  andra veckan i skolan åkte vi på tur till Jämtlandsfjällen för att se några av de 100 blommor vi ska lära oss. Efter tältuppsättning vid Storulvåns fjällstation, gick vi på en blomstervandring upp längst berget Getryggen. Fjällbräken, rosenrot och kung karls spira var några av de blommor vi fick se på turen. Vi avslutade denna promenad med en fantastisk utsikt från toppen över Jämtlandstriangeln.
Andra dagen i fjällen tog vi en tur till Storlien för att se på fler blommor. Vi vandrade längst den gamla blomsterstigen som används för att bota "nervösa" och hjärtsjuka stadsbor på slutet av 1800- talet. Det blev mycket repetition av de blommor vi sett under gårdagen. På vägen ner stannade vi vid ett magiskt vattenfall i Norge, Brudslöjan. Här passade några av oss på att ta ett dopp i det friska vattnet.
Torsdagen börjar med en botanikpromenad upp mot Sylarna. Lärar-Lars frågar om några vill gå mot toppen. Nio av oss väljer att försöka trotts tjock dimma, vind och regn. De tar sig upp till den norska gränsen innan de tar det svåra beslutet att vända på grund av det dåliga vädret. Besvikelsen att missa toppen sitter som en sticka i fingret. När de kommer ner till tälten erbjuder Elev-Lasse dem att hänga med upp på ett nytt försök för att se soluppgången, två av de nio väljer att följa med. Klassen delas upp i tältlagen och får fria tyglar att ta sig till Storulvåns fjällstation, med sluttid 12:00 dagen efter. Sex tappra själar väljer att ta toppen under natten då vädret klarnat upp medan de andra börjar vandringen mot slutmålet.
Klockan 01:00 började de sex vandra mot toppen under skenet av månen, stjärnorna och tillfälliga norrsken. De försökte gå i lugn takt men kommer ändå upp på toppen klockan 03:22. Det återstod då 2 timmar att vänta på toppen innan solen skulle titta fram. De gjorde vad de kunde för att hålla sig varma; bar stenar och stod på huvudet. Vid fem tiden gick den blodröda solen upp, varenda sekund av väntan var värt den upplevelsen. Med stela lemmar var det sedan dags att ta sig ner för berget och vandra 16 km tillbaka till Storulvåns fjällstation.
Åter på skolan berättar Lärar-Lars att inga elever tidigare gjort en bestigning under nattetid. Hela klassen är glad och upprymd efter en lyckad tur och ser fram emot nästa äventyr.
 
//YH fjäll 13/14

Therese, You are an Ironman!

Kategori: Allmänt

Jag vaknar 04:13 på morgonen innan alarmet ens hunnit ringa, idag är dagen som jag väntat på så länge dagens jag helst bara vill ska ta slut innan den ens ha börjat, för hur är det egentligen att simma 3,86 kilometer, cykla mer än halva vätternrundan 180,2 kilometer för att sedan avsluta med att springa ett marathon 42,195 kilometer? allt i ett sträck? Det svaret skulle jag få idag den 17 augusti när startskottet gick 07:00 för Ironman Kalmar 2013.
 
Sedan i torsdags när jag anlände till Kalmar har jag förberett allt väldigt noga, kontrollerat alla påsar säkert tio gånger så att löpskorna verkligen ligger i  den röda påsen som jag ska ha innan jag börjar springa, Pumpat cykeln, och förberett mig på att det värsta kan hända, därför packade jag ner 3 extra slangar bara ifall jag råkar få 3 punkteringar på mina nya slangar och däck. Ja allt var klart och 06:45 stod jag i min våtdräkt tillsammans med 1900 andra förvätansfulla deltagare.
07:00 Startskottet går.
Strategiskt nog har jag placerat mig långt bak för visst har jag hört talas om simstarten, armbågar,sparkar och folk som simmar över en, nej jag börjar lugnt med vanligt bröstsim men inser snart att jag inte kommer komma någonstans om jag inte börjar crawla. Det är höga vågor, sjögräs som lindar sig fast på mina fötter och en manet träffar mig i ansiktet, jäklar där fick jag min första lårkaka av personen framför mig, jag vrider mig av smärta får en kallsup av en större våg men kämpar vidare. Två varv ska jag simma innan det är dags för ombyte och cyklingen. Det blir fler och fler kallsupar ju längre jag kommer de höga vågorna tvingar mig stundtals andas på en sida för att inte svälja hela Östersjön. Vid fler tillfällen tvingas jag byta simsätt för att det är för mycket folk runtomkring. När vi simmar längs kajen står hundratals människor och hejar på oss någon kilometer kvar nu så är första momentet klart!
Jag går ur vattnet och känner mig alldeles sjösjuk vågorna tog ut sin rätt. Nu är det ombyte och sen upp på cykeln som gäller sen är det ju bara löpningen kvar! Cykelsträckningen gick ut på ölansbron och på Öland 120 km för att sedan tillbaka och ett varav 60,2 km i Kalmar. Genom folkmassan och ut på den 6 kilometer långa ölandsbron, sidvinden tar tag i mig men jag håller mig kvar på cykeln. Huvudet dukar sedan simningen och det är bara att hoppas på att huvudvärken kommer gå över snart. Glada åskådare hejar vid sidan av vägen och skriker: Kom igen nu tjejen!!! varannan mil passar jag på att ta något och dricka och äta. Jag känner mig pigg men motvinden som träffar mig efter några mil är så kraftig att det känns som om jag trampar men inte kommer någonstans, en krampkänsla dyker plötsligt upp och jag knapprar i mig två tabletter, det känns genast bättre. Jag kämpar på och stundtals lättar motvinden när vi byter åkriktning. Jag börjar räkna ner milen och inser att jag snart är i hamn med cyklingen men nu gör det ont! Inte ens kramp tabletterna hjälper längre, jag står upp i backarna och skakar av benen i farten men inget hjälper. Bara några mil kvar nu, ska bli så skönt att slippa cykla och göra något annat. Jag kommer in i växlingsområdet och att ta sig av cykeln är ju en utmaning i sig = ) Några åskådare skrattar när jag tar mig vidare för att byta om mina cykelskor gör så fruktansvärt ont att att jag inte vet om det går att springa. Jag byter om och inser att jag har 6:30 att ta mig 42,195 kilometer och allt känns bra igen.
Jag börjar springa på första varvet som sträcker sig 15 km, stannar varannan kilometer för att dricka och äta något litet. Allt känns förvånansvärt bra förutom smärtan i fötterna. Ibland kommer tårarna när jag stundtals inser att jag kommer fixa det eller när någon åskådare skriker Therese, du är så jäkla bra!!! På nummerlappen står alla deltagares namn så alla åskådare kan heja ordentligt. Jag springer genom kalmars gator och innan jag passerat det första varvet har hundratals ropat mitt namn, kan ni tänka er vilken fantastisk känsla!
 
Jag är nu inne på andra varvet och det har gått tolv timmar sedan jag startade  i morse. Allt känns fortfarande bra och jag springer nu in mot stan igen för andra gången, nu när publiken känner igen mig hejar de ännu mera: Heja Tessan, ses snart igen! Känslan är obeskrivlig och tårarna kommer igen jag kämpar för att inte gråta, det får jag göra när jag är i mål. Sista varvet börjar bra jag känner inte den där stelheten som jag brukar känna vid 30 kilometer så jag ökar farten, sista 13 km sen är jag i mål!
 
Solen börjar gå ner och jag börjar närma mig mål, 3 kilometer kvar, 2 kilometer, 1 kilometer, jag passerar tusentals åskådare in mot mål, jag börjar spurta och speakern skriker Therese , You are an Ironman!
 
 
 
 
 
 
 
 
Behöver jag ens säga att jag redan är anmäld till nästa år = )
 
/ Therese