Things get real
Måndag, dag 1:
Med fullpackade bussar och ett väl packat släp åkte vi väg från skolan mot nya äventyr. På schemat för veckan stod vintertur i Valdalen på andra sidan gränsen från Grövelsjön. Vi hade dock ett första stopp på Idre Fjäll, där vi fick en genomgång av anläggningen från sportchefen Fredrik Jelk. Efter en presentation av Idre Fjälls aktivitetsutbud under året, fick vi tillgång till Idre Fjälls buffébord. Vilket vi förstås inte tackade "nej" till. Efter att ha stoppat i oss så mycket mat vi klarade av att få i oss, var det dags för en guidad rundvandring på Idre Fjälls anläggning. Vi fick mycket historia om Idre fjäll till livs. Därefter drog vi vidare till Norge. Tack för en fin förmiddag Idre Fjäll!!! Väl framme på högplatån på västra sidan om Grövelsjön blåste det en del och många blev nog lite tagna över det kyliga och fuktiga vädret. Det var förstås inget som en bra dunjacka inte kunde råda bot på. Efter att vi packat pulkorna, delat upp lavinsonder och transceivers skidade vi under ledning av Elias och Dennis iväg på första etappen av turen. När vi gått ungefär två kilometer slog vi läger för natten; tält restes, matgropar grävdes. Vi var alla tidigt i sovsäckarna för att vara pigga till nästa dag.
/ Micke
Tisdag, dag 2:
Förflyttning till camp 2, Lasse, Cedrik och Ellen som turledare.
Dagen började bra, det var kallt men vårt humör var på topp. Vi skidade iväg in i dimman. Vi begav oss mestadels uppåt i ett ganska högt tempo då det var kallt med hård vind. Ju högre upp på bergen vi kom, ju sämre sikt vart det, vi var i en så kallad ”whiteout”. Detta gjorde det såklart väldigt svårt för turledarna att orientera sig, vilket ledde till att vi stannade till ganska många gånger då de läste kartan. Det var nu jag (Melissa) begick mitt första misstag. Jag stod still i väntan. Med vind och kyla, och nu svettiga kläder eftersom jag inte stannat för att ta av mig i tid, blev jag kall. Riktigt kall. Och när man blir riktigt kall blir man seg i huvudet, vilket leder till att man inte tänker klart. Misstag 2 begicks, jag behöll de svettiga kläderna på. Resultatet blev en dålig combo. Stillastående av och till i blöta kläder i 15-20 minus med hård vind = väldigt, väldigt dumt.
När vi nådde platsen där vi skulle äta lunch var det dags att gräva ner oss, vilket betyder att man gräver en grop rakt ner i snön och bygger upp med en mur för att ta skydd från vinden. Vi satte oss sedan i groparna med varsin vindsäck, två och två. Jag förblir kall, huttrandet börjar avta, yrseln kommer. Jag lutar mig tillbaka, ett konstigt lugn kommer över mig, en extrem trötthet. Jag vill bara sova, ligga där och bli lämnad ifred. Därefter gick allt tydligen väldigt snabbt. Skorna på, Dennis dunbyxor, vindsäck på, upp till Lasse och Elias som tar emot mig och får mig att börja röra på mig.
Några av mina fina vänner skidade i förväg ner för berget och satte upp ett tält i ett lugnare område, bäddade i ordning med sovsäckar och liggunderlag, så att jag och en tjej till som inte mådde så bra kunde krypa ner direkt för att bli varma. Efter en undersökning av Dennis så fanns Lund, Linnea och Alex snabbt på plats för att värma våra fötter i skift. Där låg vi som två påsar nötter, inbäddade i våra sovsäckar, drack hett vatten och åt snickers.
Jag och min vän förblev i våra sovsäckar under dagen, sov och hörde inte ens hur den hårda vinden slet i tältet. Den natten sjönk temperaturen till lägre än -25°. Insidan av tältduken var helt vit när vi vaknade morgonen därpå, helt täckt av frost.
/ Melissa
Onsdag, dag 3:
När vi tittade ut ur tälten denna morgon var det vitt, väldigt vitt. Det snöade,blåste och yrde snö och likt tisdagen så blev det så kallad "whiteout". Detta skapade självklart problem även för dagens turledare, Jocke, Oscar och Tina, då det blev mycket svårorienterat.
Den nya planen för dagen var att ta oss tillbaka till bilarna för evakuering av dem som fått köldskador och mådde dåligt. Orienteringen blev inte lättare av att Jockes kompass blivit "full" och pekade åt helt fel håll. Med hjälp av varandra och och andra kompasser hittade vi fram till en liten koja som kunde prickas in på kartan. Vi tog lunch där innan vi tog kompassriktning och styrde söderut mot bilarna. Lunchen åt vi i skydd från blåsten inuti våra vindsäckar och medans energidepåerna fylldes på passade de med frusna tår på att värma fötterna i kompisens armhålor.
Vi nådde bilarna strax innan det började skymma. Magister D Tog ett snack med oss alla och presenterade Plan B.
Plan B var att åka tillbaka till Sverige, till Lövåsen för att övningsteknisk vara på en säkrare plats. Där skulle vi slå upp tältläger och sedan ha hela torsdagen för bivackbygge med tälten som backup att värma oss i. Men innan vi körde till Lövåsen åkte vi till Grövelsjöns fjällstation för att lämna av de som av olika skäl valde att bryta. En lämnade oss här med förfrusna tår och dåligt allmäntillstånd med bland annat illamående, ett klokt men otroligt tufft beslut att behöva ta när resten av gruppen fortsätter.
Att sätta sig i en varm bil i 30 min för att sedan ge sig ut i kylan igen är otroligt psykande men gruppen lyckades hålla humöret uppe även denna gång.
/ Johanna
Torsdag, dag 4:
Torsdag var det bivackbygge på schemat. Fram med sond, spade och transceiver och så började grävandet. Svetten rann och blöt blev man. Vi byggde bivackerna på höjden ovanför tälten så att det inte skulle vara så långt att gå mellan skydd, packning och bivacken. Med hårt slit så måste man äta och dricka så vi var ett par personer som sattes på vattenkokning, ”snösmältning”, som kan ta ett tag.
Under tiden som vi byggde så lämnade även utbildningsledaren oss och överlät ansvaret åt mig (Kristian), Johanna, Michael och Melissa.
När bivackerna var klara så märktes det att folk hade slitit hårt. Alla var trötta och sega.
Tina såg lite extra hängig ut, så jag frågade hur det stod till. Och fick svar att hon var trött, kall och frös om händerna, väldigt mycket. Efter uppvärming så placerades hon i sovsäck med konstant övervakning. Efter ett tag så hade vi i ledargruppen en snabb pratstund och bestämde oss för att vi skulle evakuera henne.
Fram med pulka, sovsäckar och liggunderlag. Vi bäddade ner henne i pulkan och påbörjade färden ner mot bilarna. Vi skickade ner två löpare för att starta upp en av bilarna så att den skulle vara varm och go’ när vi kom ner.
Vi var tre som for iväg med henne, Johanna som drog pulkan, Dennis som spårade och jag själv som gick bakom och höll koll på Tina och även hjälpte till att bromsa i nedförsbackarna. Äntligen framme vid bussarna lastade vi in henne och begav oss tillbaka mot Älvdalen och en varm säng åt henne, mig, Johanna och Dennis.
Fredag, dag 5:
Vid 08:00 började vi komma ut ur våra snöbivacker. Micke som var turledare, hade tagit beslutet att ställa in lärare Dennis sjukvårdsövning på grund av att det dels var kort med folk att dra de pulkor som Tina, Kicki och Dennis hade lämnat natten innan. Därtill bedömde han att hälsostatusen på gruppen inte var den bästa. Vi skidade iväg betydligt senare än planerat, det hade kommit mycket lössnö men Lasse gjorde ett grymt jobb med att spåra i den midjedjupa pudersnön tillbaka till bussarna som stod och väntade vid Lövåsgården. Vid 11:00 tiden började vi att rulla hemåt mot Älvdalen, många av oss andades ut efter en väldigt lärorik och tuff vecka.
/ Micke
Sam säger:
Shit asså! Fint att ni får "riktig" hands-on utbildning ju, även om det inte är det roligaste, men mest lärorika kanske? Går i väntans tider och hoppas på min tur!
Erik Jingfors säger:
Tjaaa! Grymt jobbat, blir mäkta imponerad av er! Bra återberättat också, var nästan som att man låg med där i snögropen! Kände även hur kall jag blev i armhålan när jag läste den biten... :) PS. Lasse du e gryyyyym också!!!!!!!